Resa nummer 2

Torsdag morgon lämnade vi Meribah och familjen Valentine. Första dagen var bara väg väg väg och lite mer väg. Från Meribah körde vi till Roma för att proviantera, vi kom iväg sent så lunchen planerades till pyttestaden Rolleston. Kom dit. Varmt som i helvetet och ingen inspirerande mat så vi proppade i oss några mueslibars och körde vidare. Kom till Springsure och konstaterade att vi nästan var framme där vi hade tänkt äta middag så det var lika bra att köra vidare. Hamnade till slut i gruvstaden Emerald. (Området kallas The Gemfields. Ädelstenar till höger och vänster, mest safirer. Städerna och byarna har namn som Emerald (smaragd), Sapphire (safir) och Rubyvale (Ruby - rubin).

Kom till Emerald vid halv sex på kvällen. Öppnade bildörren och dog. Det var vansinnigt varmt, varmare än något jag någonsin upplevt. 40 grader och hög luftfuktighet. Till och med lokalbefolkningen pustade, svettades och såg besvärade ut. Hittade en liten snabbmatsrestaurang som serverade fish n' chips, pajer, sausage rolls och andra nyttigheter.

In i bilen för att hitta övernattningsplats nummer ett. Bestämde oss för gratiscampingen i Sapphire. Kom dit i skymningen, satte upp tälten i mörker. Mörker kommer snabbt i tropikerna. Väldigt snabbt. Somnade tidigt och svettade oss genom natten. Vindstilla och hög luftfuktighet i tält. Inte jätteskönt.

Sapphire visade sig vara en intressant liten by. Helt uppbyggd runt småskalig gruvindustri. Ena husvagnen efter den andra, märkliga maskiner och små högar av grus lite överallt blandat med små juvelerare och en och annan märklig gruvarbetare. Många reser till området och kommer aldrig därifrån.

Mellan Sapphire och Rubyvale går stenbockens vändkrets. Obligatoriska foton och sedan vidare till Rubyvale för att vaska efter ädelstenar. Varmt och svettigt men väldigt roligt. Kom därifrån med en pytteliten samling safirer och mycket svett.

Stenarna på vänstra sidan är alla safirer.

Körde fyra timmar och hamnade på en gratiscamping jämte vägen mellan ingenstans och någonstans. 10 mil från Charters Towers (10.000 invånare) och Belyando Crossing (2 invånare plus några backpackers). Mysig liten plats förutom giganstiska lastbilen som pausade med motorn igång mellan fyra och fem på morgonen. Och just det ja, svettigt som attans.

Inte den gigantiska lastbilen som förde oväsen

Tankning utan bensinstation

Nästa dag blev en kortis. Lite sight seeing i Charters Towers (äldsta staden i tropiska Australien och runt 1900-talest början Queenslands näst största stad. Orsak guld) och sedan till gratiscampingplats nr 3 vid Fletchers Creek. Mysig plats och en å med underbart ljuvligt varmt vatten. Låg i blöt i två timmar och lät fiskarna småmumsa på ben och fötter. Natten var svettig och en närbelägen tupp bestämde sig för att hålla morgon vid midnatt. Han höll på till klockan 8 ungefär.

Så här ser downtown Charters Towers ut

Sista resdagen blev lång, helt enligt planering. Stannade och åt lunch på The Oasis Roadhouse i The Lynd. The Lynd bestod av The Oasis Roadhouse. Inmundigade en grym hamburgare med The Lot: hamburgare, steak, bacon, ost, lök, bbqsås, ananas, tomat, sallad, riven morot och rödbeta. Märkligt nog inte illamående efter inmundigande.

Från Mount Garnet (granat) till Lappa några mil väster om Dimbulah bestämde vi oss för att köra en väg som inte fanns i bilatlasen. Möttes av skyltar som "på den här vägen får husvagnar inte köras" och liknande upplyftande meddelanden. Vägen var helt magisk. Liten, smal och med hisnande vyer. Det gick en gång en gammal smalspårig järnväg mellan Mt Garnet och Lappa och bilvägen följer nu denna järnväg. En smal väg utan skyddsräcken, med galna branter på båda sidan vägen. Hjärtat i halsgropen lite då och då. Hade det regnat (som det borde ha gjort så här års) hade vägen varit ofarbar. Några mil in på denna fantastiska väg hade tidigare regn sköljt bort halva vägen, fanns precis lagom plats för en halvstor bil att klämma sig igenom.

Komlpetta vägar är för mesar tydligen

Så småningom kom vi ut på andra sidan. Körde 3 mil och landade tillslut hos storebror Chris, hans fru Qian och deras dotter Jasmine, jämårig med Zoë. Här stannar vi tills på fredag.